15.34
Idag har jag lagat mat, mamma är inte hemma (borta på någon kurs) så det är jag, Hans och gerbilerna i lägenheten nu. Mat är väldigt svårt att laga faktiskt, för jag är helt opraktisk på den punkten så det är tvenksamt hur det kommer smaka, linsgryta med quinoa är det tänkt att bli, men det ser jätteäckligt ut.. Hans la i svamp, morot, någon soyaröra och curry, så om det inte smakar gott är det hans fel, men jag hoppas såklart att det blir supergott, och då är det såklart jag som kommer ha stått för matlagningen.
Jag gick och provsmakade precis, det smakade bara curry, men curry är gott så jag har inget att invända.
Gerbiler kan tydligen äta quinoa så pojkarna ska få smaka det senare då det svalnat lite.
För den som inte vet hur gerbiler ser ut har jag varit vänlig nog att lägga upp en bild på Katastrof, skratta inte, han heter så. Den andra heter Knock-Out och i vardagstal “pojkarna”. De bor i ett akvarium, utan vatten, på golvet i mitt rum. De ägnar sig helhjärtat åt att sova på dagen och gnaga på saker på nätterna. Det har fått till följd att jag är helt döv då jag sover, finns inte så mycket som kan väcka mig då jag väl har somnat. Tyvärr lyckas min väckarklocka varje morgon i alla fall. Dock inte idag, pga den enkla anledningen att jag inte ställde någon väckarklocka.. Lycka varje gång som det blir ledighet och helg så att man kan så sova ut och ta igen den sömn man missat under skolveckan, jag vet inte om det går att ta igen sömn men jag intalar mig själv det.
16.05
Maten är uppäten, helt okej god faktiskt, vilket är otroligt, gerbilerna undersöker quinoan nu, den verkar falla dem i smaken och jag hoppas att de inte kommer dö av någon förgiftning nu.. Jag är väldigt paranoid vad gäller gerbilerna.. De fick lite russin också, vilket är som godis och läsk för dem, dock ingen film att titta på heller. Jag fick också russin. Oavkortat då jag tänker på mat så tänker jag på hur tjock jag känner mig, vilket kan vara en påbörjan till en ätstörning, men jag tvivlar på det i och med att det har varit så i fem års tid, vilket i sig kan vara lite tragiskt, för vad är det för samhälle vi lever i då 11 åringar känner sig tjocka? Är det så vi vill ha det?
Det som gör mig lite upprörd är att på något vis är det helt accepterat, de flesta tjejer jag känner tycker att de är tjocka.. Vilken vikt vi ska ha är nog den modenorm som ändras snabbast över tid, för på 1300-talet var det absolut vackraste riktigt tjocka kvinnor, som knappt kunde gå. Okej, det var väldigt länge sedan, men då skulle vi inte känna oss tjocka, främst därför att vi inte skulle ha någon möjlighet att bli tjocka de flesta, men också därför att de vackra kvinnorna var tjocka, då skulle vi svära över vår smalhet istället. Men något som verkar vara genomgående i kroppsmodet är att det aldrig ska vara enkelt att uppnå det, det ska alltid vara något som man måste kämpa för, då det finns ont om mat är modet att man ska vara tjock, för så få kan uppnå det, då det finns gott om mat ska man vara smal, för att man inte behöver äta maten som ändå är tillgänglig.
Dagens bok: Kallocain av Karin Boye
Dagens dikt:
Snöflingor
Dalar sakta ned.
Blir fångade av en vind
fastnar i ditt hår.
Sådär som bara snöflingor kan.
Jag saknar snön..
