Anledning att inte skriva

Jag tänkte bara ge er som tjatar på mig en vettig anledning att jag inte skriver något på min blogg, den anlednngen är att jag har det förjävla jobbigt just nu och all min energi går åt till att vara så normal som det bara är möjligt och sedan smått bryta ihop när jag kommer hem, inte mycket energi kvar till att skriva sprudlande sarkastiska blogginlägg då, eller några blogginlägg överhuvuvdtaget.

Vet ni hur jobbiga människor är? De (och jag) har nämligen blivit begåvade med något som kallas för fri vilja och åsikter. Något som ställer till det för andra runt omkring. För hur ska man ta det när de på skolan säger att min främsta prioritering ska vara att klara av just skolan, någon annan säger att skit i skolan, det kan du ta någon annan gång, en annan säger att ta det lugnt, det löser sig nog, och resten. .Tja.. Vad fan gör de för något egentligen? Jag vet att jag har en sådandär attityd som gör att människor tror att jag fixar allt (låt gå att det är några dagar för sent och gjort på tio minuter) och aldrig har några bekymmer, att någon som jag inte ska bo i en stinkande lägenhet (NÅGON vägrar att sätta på fläkten), ha skilda föräldrar och som en stor del i vardagen försöka fundera över hur i helvete det ska gå egentligen. Men i och med att jag naturligtvis är en sådan person som löser allt kan vi fortsätta att låtsas att allt är bra, jag bor i en väldoftande villa med föräldrar som inte gör annat än har tid för mig hela dagarna och på nätterna har fantastiskt sex som bekräftar dem och får dem att hålla ihop, ha en hund som älskar att apportera diverse föremål och som äter upp all överbliven mat och att mitt största problem i världen är att.. tja.. att.. de tidigare nämda föräldrarna tycker att det är ganska gulligt med en tonårsrevulotion (eller hur det nu stavas) och totalt accepterar det.

Jag misstänker att jag är en trasdocka med fransiga ändar. Om man börjar rycka i en tråd faller alla andra efter och tillslut står man där med massa tyglappar och undrar hur i helvete det var en människa.

Jag har också börjat tänka mer och mer på hur synd det är att jag inte är religiös. Då kunde jag ju tro att det var min gud som prövade mig, men tji fick jag, istället för det blev jag cynisk och ganska ledsen.

Jag funderar på att sätta ” tecken på politik i min blogg, för det är inte så mycket politiskt.. Mera.. Jag som klagar misstänker jag.

Dessutom är människor egoister, jag själv är ett lysande exempel, räkna hur många “jag” som finns bara i dethär inlägget. Det är ganska många kan j*g tänka mig.  Kanske är det så att alla går runt med sina problem och samtidigt är medvetna om att alla andra har det mycket värre och tänker ännu mer på sig själva.. Eller jag vet inte.. Detdär får någon filosof eller psykolog utvärdera.. Jag har nämligen fullt upp med mitt. Appropå egoism.

Dethär är inte ett “tyck-synd-om-mig” inlägg utan bara en någorlunda rimlig förklaring till varför jag inte orkar skriva något som urartade.. Lite..

Godnatt.