Det blåser en storm..

..över Jorm, en glädjens storm… *sjunger vidare*
För alla ni som sett Dunderklumpen så är det en välkänd visa, för de (förhoppningsvis) få av er som INTE sett Dunderklumpen, se den, eller sök på Youtube. Så värt det.

Anledningen till min glädje är inte att mitt liv blev som ett lyckligt paradis med rosa fluffiga moln, men att två av de människor som jag älskar mest i världen ska gifta sig! Helen och Leo ska stadga sig på riktigt och jag är så glad för deras skull. Jag hoppas och tror verkligen att de kommer vara tillsammans hela livet, utom då de är ifrån varandra såklart, för att fira det är dagens dikt en kärleksdikt, inte tillägnad er båda, men kanske till kärleken.

Och på just dethär inlägget ska det inte vara någon diskussion om något annat än att säga hur glada vi är för Helen och Leo´s skull, kanske jag kan godkänna om någon gillar dikten också.

Ensam i kärlekens sällskap.
Ensamheten var det som jag tänkte på förut,
men då visste jag ju inte att du fanns.
Nu vet jag det, och allt som finns i mina tankar nu är du.
Men ändå, inget har förändrats, jag är fortfarande lika ensam,
den enda skillnaden är att jag vet att du finns,
och bara tanke på att du kanske kan komma
och hålla mig sällskap gör mig lite mindre ensam.

och bara för att jag insåg att den inte var så trevlig kommer här en annan:

 

Finns jag i dina tankar, såsom du är i mina?
Tanken på dig gör att jag inte kan sova.
Det pirrar till i magen och blotta tanken på
din röst och dina ögon gör att jag inte kan sova,
men vad gör det?
Även om jag kunde sova skulle jag drömma om dig.
Men samtidigt som tanken på dig gör mig lycklig
funderar jag.
Finns jag i dina tankar?
Minns du mitt namn?
Besöker du mig i drömmar och önskar att jag var hos dig?
Eller är jag inget annat än en dåre,
som tror att du skulle kunna känna något för mig.
Oavsett är jag en väldigt lycklig, sömnlös idiot.

 

Tags: bror, dikt, giftemål